Innan jag blev anställd som fotograf på Apelöga bar jag gärna min yrkestitel med stolthet, men jag har aldrig känt särskilt stor stolthet över någon av mina tidigare arbetsgivare. Anledningen är att de sällan varit lyhörda mot verksamheternas behov. Chefer har varit personer jag jobbat mot, inte med. Kanske är det för att jag mestadels varit i Småland — där är ett jobb ett jobb. Oavsett om du är fotograf eller packar skruv vid ett löpande band. Och ett jobb är ju ett jobb, men organisationerna måste se olika ut. Kreativa yrken behöver kreativa sätt att se på organisation och ledarskap.
Numer är jag däremot stolt både över min yrkestitel och min arbetsplats. En av anledningarna går att läsa om i Resume och i ETC. Kort sagt: Apelöga har avskaffat cheferna och blivit en platt organisation. Vad min före detta chef Adam Haglund insåg, som de flesta tidningsredaktioner aldrig tycks fatta, är att kreativa yrken inte kan styras uppifrån och ner. Saxat ur Adams bloggtext:
"Idén om den nödvändiga hierarkin är djupt rotad i näringslivet. Som om det är en nödvändighet. I själva verket finns det stora problem med hierarkiska organisationer. Ett problem är att beslutsfattaren, VD:n, sällan är den som har bäst insikter i frågan som det beslutas om. Ett annat problem är att de som främst berörs, medarbetarna, inte har någon formell makt att påverka."
Kort sagt: ett företag växer när dess medarbetare växer.
