Vad är ett bra porträtt? Det finns inget objektivt eller rätt svar på den frågan, alla bär på egna tankar och minnen med egna grunder för bildtolkning. För mig berättar ett bra porträtt något mer än hur någon ser ut. I ett bra porträtt möter man en person och förnimmer en del av en personlighet. Där samspelar också ett oförställt uttryck med övriga bildens innehåll och tonalitet.
Hur lyckas man med det då? Det gör man långt ifrån alltid, men det finns sätt att öka chanserna. Det är viktigt att formen inte står i vägen för berättandet. Formen, alltså den estetiska inramningen, är aldrig ett självändamål. Formen har bara som uppgift att lyfta innehållet. Av den anledningen fotograferar jag sällan porträtt med blixt. Blixtar är bra till att belysa ansikten men sämre på att sätta ljus på en personlighet. Man ser själva fotograferingen (tekniken) snarare än den avbildade. Undantagen finns förstås och det här är ingen antiblixt-text. Min tes är bara att fotograferingen hellre ska likna ett möte än en klassisk fotografering.
Bra porträtt tar tid. Oftast. Finns inte tiden blir det posering, snarare än porträttering. Målet är att nå bortom poseringen, att få den fotograferade att släppa kontrollen över sin egen självbild.
Mina fem bästa porträttfoto- tips;
- Avdramatisera – ha en enkel utrustning och låg svansföring.
- Prata när du fotar – en porträttering är i första hand ett möte.
- Ta en fotopromenad. (Som du har gått innan och rekat tänkbara fotoplatser)
- Gör inte alltid en stor grej av att NU tar jag bilden. Då ökar chanserna för så kallade mellanbilder, alltså bilder där den porträtterade inte är så medveten om att det tas en bild.
- Tänk på för- och bakgrund. Renodla med kort skärpedjup, eller gör precis tvärtom, det viktiga är att det som omger motivet finns där av en anledning.