För ett par veckor sedan packade jag kameraväskan med julgransglitter, ett plastprisma och en ljusstake i glas. Jag återkommer till det.
När jag började fotografera proffesionellt höll branschen på att skifta från analogt till digitalt. En sak som gick förlorande ur den övergången var oförutsägbarheten – en av fotografins viktigaste byggstenar. Det analoga bjöd på överraskningar, allt från svårstyrda överstrålningseffekter till ofrivilliga dubbelexponeringar. Slumpen var en medskapare.
För många fotografer är slump något skrämmande och det jag ser som en förlust är för många bara en utveckling i rätt riktning. Men hur digital fotografin än har blivit är den direkt kopplad till den fysiska världen och i en värld som inte är programmerad kan allt hända.
Bra fotografer bäddar därför för slumpen genom att läsa av sin omgivning och placera sig rätt. Bra exempel på detta är Eva Tedensjös vinnarbild i Årets Bild och Petter Arvidssons hästbild som var nominerad i samma tävling.
Eva Tedensjö, Dagens Nyheter. Årets bild 2021. Militärövningen Zapad 2021 i Belarus. Den ryska och belarusiska armen laddar för avslutningen av den gemensamma övningen.
Petter Arvidson, Bildbyrån. Nominerad till Årets sportbild 2021: Nicolas Pedersen, Danmark faller med hästen Tailormade Chacco Coro under Falsterbo Grand Prix.
Tillbaka till min kameraväska. När jag packar julgransglitter, ett plastprisma och en ljusstake i glas är det just slumpen jag hoppas på. Jag har fått i uppdrag att porträttera Maria Norstedt till tidningen Vision. Maria forskar på dolda funktionsnedsättningar och mitt uppdrag är att skapa en bild med en visuell koppling till ämnet. Min idé är inte unik, jag tänker att jag, på nåt vis, ska dölja delar av henne. Mer komplext än så behöver det inte, och ska det inte, vara.
Jag och Maria har bestämt träff på Malmö Centralsstation och här börjar det oförutsägbara. Bilden – Utfallet av mina tankar och förberedelser – är nu tätt bunden till slumpen. Hur blir vårt möte? Kommer solen att visa sig? Blåser det på bron som jag hade tänkt fota på?
Bilder blir det alltid, men bäst blir det oftast när det finns ett mått av spontanitet och slump i processen. Den här gången fick julgransglittret stanna i väskan, men ljusstaken funkade fint att hålla framför objektivet och gav ungefär det resultat som jag hade hoppats på.
På den här bilden användes ingen ljusstake, däremot fick en reflexskärm fungera som ljusavskärmare.