Fotografer som verkar på en kommersiell marknad är i första hand hantverkare. Bäst är den fotograf som kan gå längst ifrån sin personliga bildstil när uppdraget kräver det. Detta faktum kan vara svårsmält för nyexade fotografer som har jobbat hårt för att hitta sitt personliga bildspråk – åtminstone var det så för undertecknad.
I både det konstnärliga och det journalistiska bildberättandet finns det stort utrymme för en personlig berättarton, sammanhangen nästan kräver det, eftersom avsändaren är just fotografen. Den kommersiella bilden har däremot ett företag som avsändare, vilket också gör att den blir läst på ett helt annat sätt. Få läser en kommersiell bild och tänker att den är fullt ut dokumentär och sann, även om det ofta är företagens förhoppning.
Eftersom bildens sanningshalt redan är ifrågasatt när den förekommer i kommersiella sammanhang, räcker det ofta med att bilderna är tillräckligt dokumentära i sina uttryck för att fylla sin funktion som förmedlare av det ena eller det andra.
Bilderna nedan är tagna för Nord-Lock Group/Expander. Uppdraget var att ta bilder på deras produkt i en verkstadsmiljö. Bilderna skulle ha en tydlig blixtkaraktär och redigeras hårt. En uppdragsbeskrivning som ligger långt ifrån de flesta av mina andra uppdrag. När jag använder blixt försöker jag, i de flesta fall, få det att INTE kännas “blixtigt”.
Att tvingas tänka tvärtom är både roligt och utmanande. Den egna bildstilen, eller bildspråket mår bra av att stötas mot andra uttryck och som fotograf går man ofta därifrån med en större verktygslåda. Det personliga berättandet lever dessutom inte i ett vakuum, det tar ständigt intryck av det som finns runtomkring och det vi utsätter oss för. Kanske gjorde just det här uppdraget att vi jag skruvar upp effekten på mina blixtar lite oftare i framtiden.