Tid är ett förunderligt ting. Snabb och långsam på samma gång. För ett ögonblick sedan såg jag min första svartvita bild avteckna sig i ett framkallningsbad. Ett intresse föddes.
Ett ögonblick senare är jag en erfaren och etablerad fotograf. Då bodde jag i Sundsvall. Nu i Malmö. I år firar jag 20 år som yrkesverksam fotograf. Bilderna nedan är från mitt första år (eventuellt mitt andra). Ett sommarläger utanför Jönköping. Jag jobbade för en av Sveriges snålaste tidningsägare och fick tjata mig till det där uppdraget. En reporter hade de inte råd att skicka med, så jag fick både skriva och fota. Men jag älskade varje minut och kunde inte drömma om ett bättre yrkesval.
Då famlade jag efter ett eget bildspråk, nu gör jag mitt bästa för att slå mig fri från det.
Precis som för alla fotografer är min stil ett hopkok av intryck och erfarenheter. Förutom mentorer och kollegor är det tre fotografer som har satt djupast spår i mitt eget bildberättande. Utan inbördes ordning;
Jens Assur, för sin formkänsla.
Lars Tunbjörk för sitt nästan surrealistiska bildberättande.
Sarah Moon för sin suggestiva bildvärld.
Nyfikenhet och naivism tror jag är vägen framåt för mig och andra fotografer som har varit med ett tag. Det är svårt men nödvändigt att slå sig fri från invanda mönster. Jag tänker fortfarande att den bästa bilden finns runt nästa hörn. Det gäller bara att ha tillräckligt öppna ögon för att se den.
